Vad är orientering?

Vad är orientering?

De flesta skolungdomar i dagens Sverige har nog någon gång stått på en kall skolgård och fått en karta tryckt i handen med en uppmaning att hitta så många orangevita kontroller som möjligt på kortast tid. Som tonåring reflekterar man kanske inte så mycket över vad sporten faktiskt innebär. För de flesta är det bara en springtur med bestämda kontrollplatser. Men för den som hållit på med orientering under en längre tid är sporten mycket mer än så.

Terräng

Orientering går till stor del ut på att just orientera sig. Att hitta den smidigaste och ofarligaste vägen genom mark man inte känner till. Med kompass och karta till hjälp ska man ta sig fram genom terräng som är utmanande både för kroppen och för sinnet. Det gäller att hålla ett lagom tempo samtidigt som man genom att läsa kartan bedömer var man lättast tar sig fram. Terrängen kan vara både stenig och full av ängar, våtmark eller torra gräsområden. Man kan behöva ta sig genom dalar och över bergsknallar. Till hjälp har man förutom karta en kompass som hjälper en att hålla rätt riktning. Många utrustar sig dessutom med en klocka med GPS för att efter tävlingen eller träningspasset kunna se exakt hur man har rört sig.

Stämplingssystem

Den officiella orienteringssymbolen består av en orange och en vit triangel som slagits ihop till en fyrkant. Det är med hjälp av denna symbol som orienterare letar sig fram till de olika kontrollerna: orangevita så kallade skärmar. Vid en kontroll ska orienteraren stämpla, detta för att man senare ska kunna kontrollera att deltagaren hittat kontrollerna i rätt ordning. Dagens stämpelsystem är elektroniskt. Orienteraren har en så kallad löparbricka som med hjälp av en elektronisk signal talar om för kontrollen – utrustad med en elektronisk mottagare – att den är hittad, och när tävlingen är avslutad matas informationen in i en dator som automatiskt beräknar vem som nått kontrollerna i rätt ordning och på snabbast tid. Personen som lyckats bäst står som vinnare.

Utrustning

Är man ute i skog och mark krävs det bra utrustning för att klara sig. En orienterare har alltid speciella kläder på sig. I de svenska tävlingsreglerna står det att heltäckande kläder krävs. Detta för att undvika exempelvis att sjukdomar sprids eller att orienteringsdeltagaren skadar sig när den rör sig i naturen, som många gånger kan vara förrädisk. Heltäckande betyder i detta fall att hela kroppen måste täckas av något form av klädesplagg. Det enda undantaget är huvudet och armarna. Vissa orienteringstävlingar tar plats i mer tacksamma miljöer, exempelvis i stan eller bebyggda områden, och då ställs inte samma krav på heltäckande kläder. De flesta använder så kallade orienteringsskor, en lätt och smidig sko specialgjord för att man inte ska halka i vätan i skogen.