En mångsidig sport
De olika typer av orientering som finns i dag skiljer sig på ett antal punkter. Bland annat kan det handla om förflyttningssätt, alltså om deltagaren förflyttar sig med hjälp av cykel, skidor, per egen maskin, eller i vissa fall bil. Olika typer av orientering har olika banor och olika terrängtyper, och tävlingar kan ske under varierande tider på dygnet.
Distanser
Det finns ett antal olika distanser inom oriente
ring. Den kortaste kallas för sprint. Det är också den mest intensiva distansen. Springer man medeldistans är kontrollerna många och det kräver att orienteraren kan ta snabba beslut. Nästa distans i ordningen är långdistans. Här måste man välja vilken väg som är smidigast och i vilken terräng man sparar mest energi för att orka hela sträckan.
Ultralång är, som namnet skvallrar om, den längsta distansen man kan springa. Segrartiden, alltså den förväntade tiden som segraren i ultradistans springer på, ligger på ungefär två och en halv timme. Den sista distansen är den så kallade nattdistansen. Den liknar långdistans med den lilla skillnad att tävlingen springs på natten. Deltagarna har pannlampa för att kunna ta sig fram i naturen.
Klasser
Inom orientering finns det förutom olika distanser även olika klasser. De två övergripande klasserna är tävlingsklassen och motionsklassen. Inom dessa grupper finns mindre klasser som är uppbyggda efter en rad olika kriterier.
Tävlingsklassen delas in i mindre klasser beroende på kön och ålder där den yngsta klassen är personer i tioårsåldern och den äldsta innefattar deltagare i 90-årsåldern. Motionsorientering är i stället uppbyggt enligt en skala som beskriver svårighetsgraden på banan, detta i syfte att varje individuell deltagare ska kunna hitta en bana som lämpar sig för just den personen.