Orientering i världen

Orientering tog som sagt sitt avstamp på svensk och delvis norsk mark, men under årens lopp har sporten spridit sig över gränserna. Trots det är det fortfarande en sport som bedrivs först och främst i Norden. Anledningen är enkel. Orientering kräver att man fritt får röra sig i skog och mark. I Sverige har vi allemansrätten som dikterar att vi får röra oss på andra människors område så länge vi följer en uppsättning regler.

På många platser finns inte samma syn på att röra sig fritt i naturen. För att få utöva orientering i andra länder krävs att man kontaktar markägaren och frågar om man får gå in på deras mark. Man måste skaffa skriftliga tillstånd och i förväg anmäla var man vill röra sig och förflytta sig.

Trots att orientering inte nått samma status i resten av världen som det gjort i de nordiska länderna är 78 orienteringsförbund runtom i världen registrerade hos Internationella idrottsförbundet. Det finns dessutom ambitioner att införa orientering som en gren i de olympiska spelen. Sommarspelen ställer höga krav på de sporter som vill inkluderas, och därför försöker man nu ansöka om att få komma med i vinter-OS.